Nintendo 8 bit!
Om de e någon pryl i världen som får mig att tänka tillbaka på den gamla goda tiden så är det nintendo 8 bit! Vi hade vårt spel kvar, det är ju fan snart antikvärde på dom konsollerna, men såklart slängde min storasyster Emelie vårat spel i ett av sina stor röjj! :S Haha, hela konsollen med kontroller och ett tiotal spel. Synd!
Jag och min bror var helt besatta av nintendo när vi var små, vi spelade bokstavligen dag ut och dag in. Vi ville inte göra något annat, vi ville inte äta, vi ville inte träffa några kompisar (varför låta kompisarna vara med och spela och tvingas turas om när man kan spela med bara lillbroshan och man får spela helatiden?!) Vi gjorde inget annat än spelade!
Tillslut förbjöd mamma och pappas oss från att spela, och vi skulle bara få spela på lördagar, lite sjukt tänkte vi och smög upp så tidigt vi bara orkade när mamma och pappa sov och spelade tills dom vaknade, stängde snabbt av när mamma och pappa vaknade så dom inte skulle komma på oss.
Tillslut kom dom ju på oss ändå såklart, och till följd så gömde dom intendosladden för oss så vi faktiskt inte kunde spela nått mer, utom på lördagar då. Vi tillbringade många timmar jag och Rasmus, min bror då, för att hitta dendär jäkla sladden men icke.
Varje lördagmorgon väckte vi dock mamma och pappa tidigt på morgonen och tvingade dom ta fram sladden, då var det inget annat som gällde, bara spela!
och när det inte längre var lördag hade man bara en sak att göra.... Leka super mario! japp, de gjorde vi de de andra dagarna. Kastade legobitar i luften och låtsades att det var eld, och sprang omkring och hade oss.. fantasi!
Rasmus och jag en gång i tiden! Brun kunde man bli då!
Men det var mysigt, jag och Rasmus spelade tillsammans alltid, och ibland var pappa med också. Jag var den enda som kunde klara minibossarna efter båtarna i super mario så jag fick alltid spela mot dom, och pappa var den enda som kunde hoppa över de längsta stupen, så han fick alltid komma och hjkälpa oss med det. Det var kul!
Nintendo 8 bitars föralltid i mitt hjärta <3
Jag och min bror var helt besatta av nintendo när vi var små, vi spelade bokstavligen dag ut och dag in. Vi ville inte göra något annat, vi ville inte äta, vi ville inte träffa några kompisar (varför låta kompisarna vara med och spela och tvingas turas om när man kan spela med bara lillbroshan och man får spela helatiden?!) Vi gjorde inget annat än spelade!
Tillslut förbjöd mamma och pappas oss från att spela, och vi skulle bara få spela på lördagar, lite sjukt tänkte vi och smög upp så tidigt vi bara orkade när mamma och pappa sov och spelade tills dom vaknade, stängde snabbt av när mamma och pappa vaknade så dom inte skulle komma på oss.
Tillslut kom dom ju på oss ändå såklart, och till följd så gömde dom intendosladden för oss så vi faktiskt inte kunde spela nått mer, utom på lördagar då. Vi tillbringade många timmar jag och Rasmus, min bror då, för att hitta dendär jäkla sladden men icke.
Varje lördagmorgon väckte vi dock mamma och pappa tidigt på morgonen och tvingade dom ta fram sladden, då var det inget annat som gällde, bara spela!
och när det inte längre var lördag hade man bara en sak att göra.... Leka super mario! japp, de gjorde vi de de andra dagarna. Kastade legobitar i luften och låtsades att det var eld, och sprang omkring och hade oss.. fantasi!
Rasmus och jag en gång i tiden! Brun kunde man bli då!
Men det var mysigt, jag och Rasmus spelade tillsammans alltid, och ibland var pappa med också. Jag var den enda som kunde klara minibossarna efter båtarna i super mario så jag fick alltid spela mot dom, och pappa var den enda som kunde hoppa över de längsta stupen, så han fick alltid komma och hjkälpa oss med det. Det var kul!
Nintendo 8 bitars föralltid i mitt hjärta <3
Kommentarer
Postat av: Johanna
åhhh så liten o sööt :D
Trackback
