Vad är det för fel på mig?
Varför ska jag ha så jävla svårt för att visa kännslor? Hatar det. vet att min mamma tillexempel är ledsen föra att jag sällan (läs: aldrig) säger att jag älskar henne eller uppskattar henne, vilket jag självklart gör men har bara svårt för att säga det. Blir så sårbar såfort jag uttrycker en känsla. Förstår inte varför, vem kan inte säga sånt till sin egen mamma? Alltså, det är inte det att jag inte kan säga det för att jag tvivlar på vad jag känner, som sagt, Sjääääääälvklart älskar jag min mamma, men jag kan bara inte säga det till henne. Precis som jag inte kan säga det till någon annan knappt.
Förstår inte vad det är för jävla fel på mig? Vi tittade igenom hennes låda vid sängen härom dagen och i den hade hon massa lappar, brev och kort från oss fyra barn. Det stod allt möjligt, gulliga och snälla saker helt enkelt som hon fått på både födelsedagar och helt vanliga dagar osv. inte ett enda kort var från mig, inte en enda lapp. Varför? För jag kan bara inte säga det.
Jag minns en gång när jag ringde mamma och var full. Eller hon hade nog ringt mig faktsikt, men hur som helst spelade jag rätt nykter (ja man fick ju göra det när man var sådär 16-17 år och hällt i sig lite för mycket.) Tyckte jag klarade det rätt så bra men när jag skulle avsluta samtalet och säger "Jag älskar dig." Blir mamma för misstänksam "Hur full är du egentligen?" frågade hon eller nått i den stilen, förstår ni nu, det händer liksom inte att jag säger sånt.
Men så idag tänkte jag att jag får fan ta mig ur bubblan lite. För mammas skull. Så tänkte skicka ett snällt sms. Skrev att hon är den bästa mamman som finns. Att jag alltid tycker det, men att hon väl vet det. hur svårt är det liksom? det är väl inget konstigt att skriva. Men vad händer, jag börjar gråta??? ASSÅ VAD ÄR FELET MED MIG?? Asså sitter på gungan och smsar och får en klump i halsen och tårar i ögonen. Så jävla töntig. Det är nått riktigt stort fel med mig och jag vill inte ha det. Skickade iaf. iväg smset fort innan jag hann radera det.
Måste komma över detta nån dag. Får väl gå i terapi eller nått, för detta är fan ett problem.
Förstår inte vad det är för jävla fel på mig? Vi tittade igenom hennes låda vid sängen härom dagen och i den hade hon massa lappar, brev och kort från oss fyra barn. Det stod allt möjligt, gulliga och snälla saker helt enkelt som hon fått på både födelsedagar och helt vanliga dagar osv. inte ett enda kort var från mig, inte en enda lapp. Varför? För jag kan bara inte säga det.
Jag minns en gång när jag ringde mamma och var full. Eller hon hade nog ringt mig faktsikt, men hur som helst spelade jag rätt nykter (ja man fick ju göra det när man var sådär 16-17 år och hällt i sig lite för mycket.) Tyckte jag klarade det rätt så bra men när jag skulle avsluta samtalet och säger "Jag älskar dig." Blir mamma för misstänksam "Hur full är du egentligen?" frågade hon eller nått i den stilen, förstår ni nu, det händer liksom inte att jag säger sånt.
Men så idag tänkte jag att jag får fan ta mig ur bubblan lite. För mammas skull. Så tänkte skicka ett snällt sms. Skrev att hon är den bästa mamman som finns. Att jag alltid tycker det, men att hon väl vet det. hur svårt är det liksom? det är väl inget konstigt att skriva. Men vad händer, jag börjar gråta??? ASSÅ VAD ÄR FELET MED MIG?? Asså sitter på gungan och smsar och får en klump i halsen och tårar i ögonen. Så jävla töntig. Det är nått riktigt stort fel med mig och jag vill inte ha det. Skickade iaf. iväg smset fort innan jag hann radera det.
Måste komma över detta nån dag. Får väl gå i terapi eller nått, för detta är fan ett problem.
Kommentarer
Trackback
