meneve

Hej mina underbara, för det måste ni ju vara om jag känner er. :)

Idag är en bra dag, inte för att något speciellt har hänt, eller, så ska jag inte säga, har ju tillbringat dagen med världens bästa Johanna Norberg, så det är ju speciellt. Men annars är det nog en helt vanlig dag tagen ur en fattig snart 21 årings liv här i Falkenberg.

Jag och Johanna tog en tur i stan, kollade lite på REAn och retade oss på att vi båda är fattiga. Men vi är lyckliga ändå. Jag köpte iaf. en ny brun utan sol som Johanna har tipsat mig om. Den ska vara bra, luktar gott och torkar snabbt. Vad mer kan man begära? Och ja... jag är fortfarande fattig, men jag fick ett presentkort på Kicks laddat med 300 kronor av Tobbes mamma i julklapp, så imorgon tänkte jag trippa dit igen och köpa kanske nått nytt läppstift eller något annat kul som jag kan ha på nyårsafton.

Jag har en lista på kylen, på saker jag ska göra innan året är slut. Jag har alltså en dag kvar. Men idag fick jag bockat av en hel del. Tvätt, disk och städ bland annat. Riktigt gött att ha det gjort.

Varför känner jag mig så harmonisk? - Antagligen för att jag fått massa grejer avbockade iofs.

Hmmm.. Igår var jag på hockey med la familia. Alla utom Emelie, och även om det var synd att hon inte var med så var det skönt att sitta tre pers i baksätet och inte fyra som vi aaaaalltid fick göra förr i tiden. Jag minns en gång speciellt, ja ingen i min familj glömmer väl den resan. När vi åkte till eeehh.. hjärnsläpp :S vad heter detdär landet vi åkte till? Jaja, nått grannland iaf. för att ta flyget till Grekland. Många mil var det iaf, och där satt vi fyra pers nerträngda i ett baksäte för tre. Sex personer i en bil för fem. Sex personer som inte backar för att gapa och skrika lite på varandra då och då... Meeeen, det är en annan historia.

Vi var iaf. på hockey familjen och jag. Frölunda vs Färjestad. Vi var över 31.000 personer som såg den matchen inne (eller ja, ute.) på Ullevi. Europarekord ska ni veta! Det var jag med och slog. Självklart fanns det inga tvivel. Frölunda skulle vinna denna matchen, och det gjorde dom såklart med. 4-1 blev det. Riktigt kul att se, även om det också var riktigt kallt och jag och mamma stod omringade av ouppfostrade färjestadfans som trots en ålder kring 40-45 stod och gapade ord som fitta, hora, slampa, och klagade på allt från oskrapade rutor till att domare som suger.

Japp japp. Detta inlägget är mest tillägnat Johanna, som tjatar på mig att jag ska blogga. Någon gång kommer jag komma igång igen, någon gång kommer jag att blogga 3-4 inlägg om dagen igen, och någon gång kommer jag sluta igen. Och så kommer det gå runt runt. Sån är jag, har alltid varit, kommer förmodligen alltid att vara.


Men Johanna. Henne är jag glad att jag har. Hon kan verkligen muntra (finns det ett ord som heter så, känns som jag får hjärnsläpp hela tiden idag.) upp mig när som helst. Vad som än har hänt. Hon är dessutom den generösaste människan på jorden. Hon bjuder på allt från sina sista slantar till sitt goda humör och optimism. Hon är min lilla ängel. Minns en gång när hon stod i sin ljusa stickade tröja, med sitt långa blonda hår under kökslampan (ja den som mer passar in i en sjukhuskorridor än i ett kök) och skrattade åt något som egentligen inte var så roligt. Precis som en ängel såg hon ut. Är så glad att jag har henne.

Nu ska jag, trots att klockan är kvart över 3 på natten, snart 20 över, koka lite soppa och sen ska jag och Tobbe kolla på ett barnprogram på SVT.se/play. Guds tre flickor tror jag det heter. (hjärnsläppet ni vet..) Typ 2009 års Eva och Adam är det. Älskade sånna ungdomsprogram när jag var i 14 års åldern, och det känns lite nostalgiskt och härligt att kolla på det nu med.

Detta var ett långt inlägg. Och då hann jag inte ens skriva om juldagarna som jag hade tänkt. Men så går det när man inte har bloggat på ett tag. Det kommer mer mina vänner.


Peace and love. Peace, love and understanding.