8 minuter och 32 sekunder.

Åååh fyyy faaan vad jag har vart bakis idag! Inte en blund fick jag inatt då mitt huvud var typ 1 sekund från att sprängas helatiden, och när jag väl fick en blund (ja jag vet att jag sa att jag inte fick nån, men tydligen ljög jag..) så vaknade jag snabbt igen och huvudet dunkade och jag ville bara dö.. just för det tillfället iaf.

Hmmm, jag som inte skulle festa igår.. men Ida kom hem till mig och Tobbe med en bag in box i ena näven och ett glatt humör i andra näven så jag stack ner och hämtade två vinglas och så började hinkandet sätta fart...

Det var fortfarande inte meningen att jag skulle festa, bara lite tillsammans med IDa tänkte jag, men så kom Tili hem till oss också och beställde ett flak öl, så då började Tobias dricka han med och så var vi två halvfulla som inte skulle festa..

Sen kom Antonia och Amanda och då var vi väl faktsikt inte så halvfulla längre,
glasen var typ llika tomma som vi var fulla och vi sjung och dansade allihopa till Tina Turner and Ike! "ROLLIN' ROLLIN' ROLLIN' ON THE RIVER!"

...så det slutade helt enkelt med att jag och Tobias hängde med Ida, Tili, Antonia och Amanda till Jasmina och Johan, men det var där mitt huvud började värka mer och mer och Ida mådde inte sådär superb! själv.... så ja, det blev inget stan för min del utan jag och Tobias gick hem när de andra drog sig mot staden..

Tobias ville absolut gå en väg medans jag tyckte att en annan väg var kortare, men eftersom Tobias kan vara väldigt envis vissa gånger insåg jag att vilken väg som än var kortast så skulle det ta längre tid att tjata och övertala honom att ta min väg än att bara snällt följa med honom på hans väg (sååå mycket längre var den ju inte..)

Men ack så fel jag hade... när vi kommit ungefär halvvägs hem var Tobias så säker på att hans  väg var kortare, att han hade rätt och jag hade så jävla fel att han började rita kartor på marken för att bevisa detta, han var dessutom villig att gå tillbaka för att på något vis bevisa detta men jag var mindre sugen på det..

Nu iofs. är jag inte längre lika säker på vem som hade rätt, vilken väg var kortast? men det struntar jag i nu... eller.. det struntade jag i redan då med.. men men.. sånt är livet.

Nu sitter jag hemma hos mamma och pappa, har fått hjälp av pappa med lite papper och ätit lite mat och sovit i några timmar i mammas och pappas dubbelsäng (väl behövligt!) men ska snart bege mig hem igen, och tror nog att jag går faktiskt.. det är ju ett underbart vårväder! Härligt.

Det blev väl rätt så långt dethär? Men nu är jag klar iaf. Ha det bra, Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0