Det blir en dag på stranden

Klockan är halv fyra och jag skriver så tyst jag kan på tangentbordet här hemma för Johanna ligger och sover sött i sängen. Vi var vakna till halv 7 imorse och tvättade, vad som bör tilläggas är att vi började vid 23. Tvättade alltså i över 7 timmar. Så mycket tvätt var det. Handdukar, sängkläder, kläder, filtar osv.. allt av tyg tvättades. Så skönt att bli av med den gigantiska högen av tvätt som har legat i sovrummet, Jag måste skaffa en tvättkorg.

Förutom att tvätta så möblerade vi även om i mitt sovrum..
Eller ja, finns väl inte så mycket möbler att möblera med, men vi flyttade på sängen och vek ihop Idas säng till en fotölj så nu är det mer plats att röra sig på här inne, och känns mer som ett sovrum faktiskt. Mycket mysigare, jag gillar det!

Johanna har ju bestämt sig för att gå ner i vikt nu,
så duktig är hon min pärla, men vi fick ett problem, för vad är det egentligen vi gör när vi umgås? Jo, vi käkar chips med dipp och dricker pepsi. Nu hade vi plötsligt inte det att göra längre så vi drog till Ica och köpte morötter istället.

Innan vi gick till Ica tog vi en promenad runt stan,
så jävla tråkigt med Falkenberg att man går igenom staden på 5 minuter, om ens det. Och dessutom träffar man inget folk på vägen, vad gör ni alla Falkenbergare? gömmer er i era små hyddor och kollar på TV? Vet inte, men på gatorna håller ni iaf. inte hus.

Svinkallt som det var ute så kände jag hur mina händer sakta men säkert förvandlades från rörliga helt normala händer till isklumpar med fingrar
och när vi kom in och jag genast började skala morötterna så såg jag plötsligt en vit fläck på vänster långfinger. Jag vände mig mot Johanna och visade helt o-oroat (o-oroat??) den vita fläcken, men samtidigt som jag gör detta ser jag hur den växer och plötsligt blir hela fingret vitt och det kändes ungefär som när en kroppsdel somnat fast ondare.

Jag drabbas av panik och vill ha fingret så långt bort ifrån mig som möjligt så jag sträcker ut armen och börjar skrika som en fjortonårig fjortisbrud
samtidigt som jag gör ett besvärat ansiktsuttryck och hoppar omkring lite i köket och Johanna börjar göra samma sak i några sekunder innan hon snabbt slänger sig över mitt finger och börjar massera det under varmt vatten. Det tar ett tag men tillslut börjar mitt finger få tillbaka sin naturliga färg och min näradöden känsla försvinner sakta men säkert. Hemskt var det.

Hur som hellst, detta glömde vi snabbt och jag fortsätter skala morötterna
när Johanna plötsligt håller en morot mellan benen och säger "hahaha vem är detta?!" Hahahaha! Svaret på frågan tänker jag dock inte avslöja här, det vore taskigt med tanke på att moroten hon höll framme inte var av en speciellt smickrande storlek.

...Det är så bra med mig och Johanna att vi båda är nattmänniskor.
Vi satt vid mitt köksbord vid 4 inatt medans vi väntade på att tvätten skulle bli klar och käkade kvällsmat. Båda två lika pigga som en annan människa är vid 16 tiden i normala fall. Älskar knäckebröd så himla mycket. Hellre knäckebröd än choklad sa jag till Johanna, och hon höll med, men bara om hon fick ha ost. Jag hade kalles randiga på mackan som någon hade gjort mig sugen på samma dag och jag kan seriöst äta 40 sånna knäckebröd utan att varken tröttna eller bli mätt. Gott helt klart.

Nu ska jag chilla runt på facebook lite och undra över när Johanna kan tänkas vakna, klockan är ju faktsikt kvart i 4.


Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0