meneve

Har en bitterljuv känsla i kroppen, vet inte varför, lite hemsk, lite underbar. Bitterljuv är föresten ett så fint ord, mitt favoritord. Och på Engelska är det också fint, bittersweet, mmh, låter så perfekt. Precis så som jag känner mig alltid nästan, haha, inte perfekt alltså utan bitterljuv, inför allt.. fast idag extra mycket. Why do I? Jag vet inte..

Imorgon börjar jag jobba 10.30, tänk att en halvtimme tidigare kan kännas så hemskt mycket värre. Att börja 11 känns helt okej medans 10.30 känns helt sjukt tidigt. Och jaa jaaa, jag vet, normalt så börjar folk jobba vid 7, men hallå! normalt så går jag och lägger mig vid den tiden, så 10.30 är tidigt för mig!

Idag har Ida vart här och henne har jag inte träffat på jää-ää-äätte länge känns det som, så det var jätte roligt! Haha, shit känner mig sådär mogen och överpositiv som Blondinbella "jätte roligt!" men det var kul iaf. Vi bakade kladdkaka som smakade maräng, vet inte om det är speciellt lyckat när det smakar så, men gott var det iaf. Har aldrig påstått mig vara någon mästare i köket heller så det så.

Fast ändå nu känner jag mig så mätt på ett obehagligt vis som man bara blir av kakor och sån skit. Åt en liten bit bara och mår nu illa, känner inte för att äta en kaka igen på några år typ, en påse chips däremot kan man äta hur mycket som helst av utan att må illa och hur ofta som helst utan att tröttna. Jag älskar helt enkelt chips.

Hellre chips än godis.
Hellre mat än kakor.
Hellre öl än cider.
Hellre salt än socker.

Kanske gillar jag mer det bittra än de ljuva?