it's been seven hours and fifteen days...
...och typ trettio år... sedan jag skrev ett blogginlägg..!
Jag gillar verkligen att blogga och jag tänker ofta att "de hade blitt ett bra blogginlägg" men jag har liksom inte tiden. En blogg skall inte uppdateras en gång i halvåret. Det är liksom inte en blogg då? För en blogg skall, enligt mig, uppdateras i alla fall 5 gånger i veckan typ? Annars är det inte riktigt någon vits. Och jag har inte riktigt den tiden..
Men. Jo.. tiden har jag, det handlar ju bara om att prioritera. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska försöka få iväg ett inlägg om dagen i alla fall. Och det som skall prioriteras bort är mitt meningslösa facebook spel som äter upp min fritid! Förstår inte hur jag alltid kan fastna för alla dessa spel!
Det började med Super Mario när jag var liten. Som jag kunde spela! Jag och Rasmus (som är min ett år yngre bror) satt framför konsollen i timmar! Och jag skojar inte. Vårt liv gick ut på Super Mario. Vi hade olika kvalitéer, jag var bäst på att döda bossar. Pappa fick hjälpa till när det var väldigt långa stup man skulle hoppa ver. Rasmus var bra på att.. äsh, jag vet inte vad han var bra på. Haha!! Men säkert var det något!
Vi spelade så mycket att mamma och pappa tillslut fick sätta ner foten. Nu fick vi bara spela på lördagar. Förstår ni, från att spela 24/7 till att spela 1 dag i veckan?!?!?! ..Det gick ju helt enkelt inte. ..så vi smög upp innan mamma och pappa hade vaknat och spelade. Tills mamma och pappa kom på oss. Då fick de helt enkelt gömma sladdarna som behövdes för att få igång spelet. Då ägnade vi de andra 6 dagarna i veckan åt att leta efter dessa!
...ja sedan växte man väl ifrån det kanske. Men då har timmarna slösats på pasianter. Timme ut och timme in kunde jag lägga kortleken på datorn. Tills en vacker dag då Tibia kom in i min värld. En sämre variant av wow skulle man kunna säga för att ge en gnutta förstånd till den som aldrig hört talas om det. En bättre variant enligt mig själv. Jag gillar platt och fyrkantig grafik. Tibia kunde jag spela tills klockan var morgon och det var dags att gå till skolan.
Idag spelar jag meningslösa spel på facebook. Och just när jag börjar tröttna, när timmarna blir till timme, och sedan minuter. Då dyker det upp ett nytt spännande spel! "spännanade"
Jaja, detta inlägget blev lika tråkigt som spelen jag spelar så jag ska bara posta det och sedan skriver jag ett nytt som kanske är värt att läsa!
Tibia...
Jag gillar verkligen att blogga och jag tänker ofta att "de hade blitt ett bra blogginlägg" men jag har liksom inte tiden. En blogg skall inte uppdateras en gång i halvåret. Det är liksom inte en blogg då? För en blogg skall, enligt mig, uppdateras i alla fall 5 gånger i veckan typ? Annars är det inte riktigt någon vits. Och jag har inte riktigt den tiden..
Men. Jo.. tiden har jag, det handlar ju bara om att prioritera. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska försöka få iväg ett inlägg om dagen i alla fall. Och det som skall prioriteras bort är mitt meningslösa facebook spel som äter upp min fritid! Förstår inte hur jag alltid kan fastna för alla dessa spel!
Det började med Super Mario när jag var liten. Som jag kunde spela! Jag och Rasmus (som är min ett år yngre bror) satt framför konsollen i timmar! Och jag skojar inte. Vårt liv gick ut på Super Mario. Vi hade olika kvalitéer, jag var bäst på att döda bossar. Pappa fick hjälpa till när det var väldigt långa stup man skulle hoppa ver. Rasmus var bra på att.. äsh, jag vet inte vad han var bra på. Haha!! Men säkert var det något!
Vi spelade så mycket att mamma och pappa tillslut fick sätta ner foten. Nu fick vi bara spela på lördagar. Förstår ni, från att spela 24/7 till att spela 1 dag i veckan?!?!?! ..Det gick ju helt enkelt inte. ..så vi smög upp innan mamma och pappa hade vaknat och spelade. Tills mamma och pappa kom på oss. Då fick de helt enkelt gömma sladdarna som behövdes för att få igång spelet. Då ägnade vi de andra 6 dagarna i veckan åt att leta efter dessa!
...ja sedan växte man väl ifrån det kanske. Men då har timmarna slösats på pasianter. Timme ut och timme in kunde jag lägga kortleken på datorn. Tills en vacker dag då Tibia kom in i min värld. En sämre variant av wow skulle man kunna säga för att ge en gnutta förstånd till den som aldrig hört talas om det. En bättre variant enligt mig själv. Jag gillar platt och fyrkantig grafik. Tibia kunde jag spela tills klockan var morgon och det var dags att gå till skolan.
Idag spelar jag meningslösa spel på facebook. Och just när jag börjar tröttna, när timmarna blir till timme, och sedan minuter. Då dyker det upp ett nytt spännande spel! "spännanade"
Jaja, detta inlägget blev lika tråkigt som spelen jag spelar så jag ska bara posta det och sedan skriver jag ett nytt som kanske är värt att läsa!
Tibia...
Kommentarer
Trackback
