Ingen ungdom längre?

Igår träffade jag Johanna. Som vanligt pratar jag och Johanna konstant när vi umgås, vilket gör att vi hinner dra igenom ett X antal ämnen. Dock pratar vi nästan alltid om oss själva, och tillskillnad från vad i alla fall jag gör med många andra så skvallras det nästan ingenting, vi får mycket utbyte av varandras åsikter och tankar kring saker som enbart rör oss själva och man känner sig alltid lite mer "på banan" efter ett par timmars umgänge! :)

Igår pratade vi mycket om framtiden. Om barn, om att förlova och gifta sig, om vart man ska bo och hur. Jobb, körkort viktiga saker. Om att vi just nu står lite mellan ungdomen och att vara vuxen.

Till en början lät det att det var läskigt och tråkigt att man snart inte är ung längre! Att man aldrig kommer vara lika snygg som en tjugoåring igen (haha! jag vet.. vi  är bara 23 men ändå!) aldrig lite ansvarslös, osv. Efter en stund lät det istället att vi knappt kan vänta på att få vara vuxna på riktigt! Hur tråkigt det är att gå och stampa och vi funderade på vad det egentligen är man väntar på..!


Jag berättade också för Johanna vad min mamma sagt här om dagen när jag var på besök hos dem. Att det är konstigt att jag, Evelina Lodén på 23 år, pratar så mycket om ungdomar, rättvisa för oss, och i mina politiska tankar refererar till hur "VI" ungdomar ska ha det bättre. För att jag är tydligen ingen ungdom längre?!

Ehh...

Jag fick förklara att jag minnsann räknas som ungdom, inte bara hos mig själv, utan även t.ex. när man kollar på ungdomsarbetslösheten, där är jag en person i statistiken. Jag är visst en ungdom!

Kanske tänker mamma annorlunda då hon hade fler barn än vad jag nästan kan räkna till, (typ..) var gift, hade villa, volvo och hund i min ålder. Då kanske man blir mer "vuxen". Eftersom man lever ett liv som vuxna människor gör. Men jag är ju inte där. Jag har inga barn, är inte ens förlovad, bor i en lägenhet med två katter. Mina pengar (om jag har några över) går till kläder och nöje och inte till barn och.. ja vad annat man nu lägger pengar på som "vuxen".


Nej jag är ju en ungdom fortfarande, om än bara för några få år till. Men fortfarande när jag är vuxen på riktigt tror jag att jag kommer brinna mycket för ungdomarnas rättigheter i samhället. Inte minst för att jag själv kommer att ha barn i framtiden som kommer att få leva som ungdomar i Sverige.


Ungdomar är bortprioriterade i svensk politik idag. Det pratas mycket om grupper som har det sämre. Kvinnor har lägre lön än män. Invandrare har svårare att få jobb än "etniska svenskar". Sjukskrivna blir utförsäkrade, pensionärer betalar mer i skatt än vad arbetare gör, osv. osv. Allt detta är frågor som disukteras och även om det inte händer så mycket så finns det inte så mycket alternativ än att göra det bättre. Kvinnor Ska ha högre lön, tillslut. Pensionärer Ska ha sänkt skatt tillslut osv.

Men att ungdomar är den grupp i samhället vars vallöften som rör dem oftast bryts, att ungdomsarbetslösheten skall lösan genom att ge ungdomar sämre villkor och lön, att så få unga människor spelar viktiga roller i politiken, osv. Detta tycker jag inte tas på allvar.

Är det så att vi ungdomar inte bryr oss om politik tillräckligt? Eller gör vi för lite väsen av oss när våra vallöften sviks? Eller är det just så att politiker skiter i framtiden och lever för mycket i nuet och drivs av sina egna intressen snarare än svenska folket som gör att ungdomar prioriteras bort?


Jag vet inte, men jag hoppas och tror att ungdomarnas tid är på gång och att några gamla gubbar får kliva åt sidan snart för att ge plats åt kloka, unga tjejer och killar som tror på framtiden och har kunskap som äldre människor, helt utan att vilja vara respektlös mot dem, helt enkelt inte kan ha eller förstå sig på.


Kommentarer
Postat av: Emelie

Hej gumman!

Har tänkt att kommentera flera av dina inlägg, men det har inte blivit av. Så nu kommenterar jag de under samma text. Feminism... du har många bra tankar tycker jag. Du har ett lite annat sybsätt än jag... vissa kanske tycker att det handlar om att sätta sig i en offerroll... men jag tänker att när man diskuterar rasism, så är inte det viktigaste att prata om invandrares "rasism" mot svenskfödda. När man diskuterar mäns våld mot kvinnor, så är inte det viktigaste att prata om kvinnors våld mot män. När man ska diskutera vuxnas utnyttjande av barn, så är inte det viktigaste att prata om barns utnyttjande av vuxna. Och när det man diskuterar feminism, så är inte det viktiaste att prata om hur synd det är om män... för kvinnor ligger i underläge. Förstår du vad jag menar?

Det du skrev om morfar... jag blev ledsen av det du skrev. För din skull. Det är synd. När man är flera barn i en syskonskara får man sina roller och upplevelser ut efter det. Kanske vi kan prata om det någon gång, men jag hade önskat att det inte var som det var. Att alla fick samma uppmärksamhet av släktingar. Vi får hoppas att mamma och pappa gör bättre val. Och det gör de säkert! ;)

Så om ungdomar... visst har du rätt i att du räknas som ungdom. Själv har jag sett på mig själv som vuxen sen jag var typ tio år. Inte helt sant kanske..! Men beroende på vilken uppfostran vi får... som sagt. Placeringen i syskonskalan betyder mkt. Samtidigt är vi individer. Nu för tiden kan man ju vara "ungdom" tills man är 35. Och som du skriver... beroende på vad vi gör i livet så ser vi på oss själva på olika sätt.



Kul att läsa dina funderingar om allt möjligt!

Synd att du skriver så sällan bara! ;)

Kram!!

2012-06-17 @ 19:15:00
URL: http://systerysteremelie.blogspot.se
Postat av: Emelie

Hej gumman!

Har tänkt att kommentera flera av dina inlägg, men det har inte blivit av. Så nu kommenterar jag de under samma text. Feminism... du har många bra tankar tycker jag. Du har ett lite annat sybsätt än jag... vissa kanske tycker att det handlar om att sätta sig i en offerroll... men jag tänker att när man diskuterar rasism, så är inte det viktigaste att prata om invandrares "rasism" mot svenskfödda. När man diskuterar mäns våld mot kvinnor, så är inte det viktigaste att prata om kvinnors våld mot män. När man ska diskutera vuxnas utnyttjande av barn, så är inte det viktigaste att prata om barns utnyttjande av vuxna. Och när det man diskuterar feminism, så är inte det viktiaste att prata om hur synd det är om män... för kvinnor ligger i underläge. Förstår du vad jag menar?

Det du skrev om morfar... jag blev ledsen av det du skrev. För din skull. Det är synd. När man är flera barn i en syskonskara får man sina roller och upplevelser ut efter det. Kanske vi kan prata om det någon gång, men jag hade önskat att det inte var som det var. Att alla fick samma uppmärksamhet av släktingar. Vi får hoppas att mamma och pappa gör bättre val. Och det gör de säkert! ;)

Så om ungdomar... visst har du rätt i att du räknas som ungdom. Själv har jag sett på mig själv som vuxen sen jag var typ tio år. Inte helt sant kanske..! Men beroende på vilken uppfostran vi får... som sagt. Placeringen i syskonskalan betyder mkt. Samtidigt är vi individer. Nu för tiden kan man ju vara "ungdom" tills man är 35. Och som du skriver... beroende på vad vi gör i livet så ser vi på oss själva på olika sätt.



Kul att läsa dina funderingar om allt möjligt!

Synd att du skriver så sällan bara! ;)

Kram!!

2012-06-17 @ 19:18:56
Postat av: A Z R A

lust att följa varandra via bloglovin sötis? =)

2012-06-18 @ 11:37:27
URL: http://expected.blogg.se/
Postat av: A Z R A

lust att följa varandra via bloglovin sötis? =)

2012-06-18 @ 11:37:27
URL: http://expected.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0