meneve

Jag tycker verkligen om mitt jobb. Enda negativa är att pendligen fram och tillbaka kräver 3,5 timme av mitt liv utöver de 9 timmar jag spenderar på jobbet, så det tar alltså 13,5 timme från att jag sticker hemifrån till att jag kommer hem varje dag, men som sagt, utöver det gillar jag verkligen mitt jobb! :)

Jag har en helt okej lön, inte minst för att vara ung, outbildad kvinna tjej. Jag har många fantastiska kollegor som jag tycker om, och jag har en arbetsuppgift som inte går att tröttna på - att prata med människor! Visserligen ska jag även sälja men eftersom jag säljer en produkt som jag faktiskt tror på så känns det knappt som att jag säljer, utan som att jag övertygar folk om att vår produkt faktsikt kommer hjälpa dem i deras arbete.

Jag som hatar reklam och överkonsumtion (för Er som inte vet det så säljer jag reklam på Blocket.se) hade ett tag lite av ett problem med min arbetsuppgift, eller, jag vet ju att jag måste ha ett jobb och har kunnat gömma mig bakom det lite, men kände mig ändå innerst inne lite som en hycklare.

Men jag har kommit till underfund med detta nu eftersom jag faktsikt i första hand vänder mig till små och medelstora företag som jobbar lokalt och de är inte dem företagen som jag är emot och inte den typen av konsumtion. En viss konsumtion måste vi ju ha (anser jag,) och då är det ju just min typ av kunder som jag faktsikt vill gynna!

 

Oftast så vill jag inte prata om annat än det sakliga, dvs. Blocket.se, deras verksamhet och hur deras verksamhet kan dra nytta av Blocket.se. Men ibland klickar man med kunder och kan prata på om lite allt möjligt.

Idag pratade jag med en kund som jobbar med affärsöverlåtelser. Han är även utbildad ekonom vilket ledde oss in på krisen som råder. Vi pratade länge om detta och han har kommit fram till att han tror att krisen kommer ta slut i oktober. Han hade flera bra argument för varför det pekar på detta och jag kände verkligen att jag blev hoppfull.

 

Denhär jävla krisen börjar verkligen bli riktigt lam! Ja alltså lam är kanske fel ord men sen jag tog studenten och började jobba på heltid (eller var arbetslös med följder av olika slag) så har de vart kris i världen och det har pågått så länge att man nästan inte kan förstå att det faktiskt är en kris som vi förr eller senare kommer ta oss ur.

Det känns nästan som att detta är det normala, som att arbetslösheten ska se ut såhär osv.

 

 

Jaja, samtidigt så är krisen ett riktigt I-landsproblem. Vad är egentligen arbetslöshet jämfört med krig?

Ush, man tänker sällan på det, man är så van av att se och läsa i nyheterna om att det råder krig i världen att man nästan låter det bli något surrealistiskt. Det går liksom inte att greppa att det pågår krig på samma jordklot som jag lever, under samma årtionde.

Ibland tänker jag nästan att krig är något historiskt, något som pågick förr, men det pågår varje dag. Just nu.

Hemskt! Men det blev ett litet sidospår, blev lite väl långt inlägg men de blir alltid så när jag inte har något riktigt mål med vad jag ska skriva, när jag bara skriver det som jag tänker på just nu och spinner vidare på det..

Så jag ska stoppa mig själv nu innan detta inlägget blir ännu längre.

Ett litet hej från mig på kvällskvisten bara!

Peace, Love and Understanding.