Kontraster

Det känns som att trenden säger att vi blir mer och mer egoistiska. Svenskar. Människor i världen. Mer och mer tänker vi på oss själva, vår egen framgång och "lyx i vardagen". Inte nog med att vi endast bryr oss om oss själva, och kanske även vår närmsta familj. Vi dömmer också andra. Vi kan inte gynna andra välstånd. Nu snackar jag inte om den evigt uttjatade "jantelagen" där vi inte kan unna varandra framgång och karriär, lyx och pengar. Utan vi kan inte unna varandra minsta lilla.

Lästa genom min mammas blogg om hur Laila Bagge rasat på en uteliggare för att han haft en mobiltelefon. Svenska uteliggare har det minsann inte speciellt hårt menar hon och kommentarerna på hennes blogg håller med. Vi kan alltså inte unna en stackars uteliggare en chans till kontakt, med socialen, familj, ja, vem som nu behöver nå honom. En uteliggare skall inte ha > n å g o n t i n g < för har han någonting, då har han fan ingen rätt att tigga pengar av mig!

Problemet ligger, tror jag, i att vi tror att när det går bra för andra så minskar chanserna för att det går bra för mig.

Jag tror inte att det är så. Tvärt om tror jag att en människa som unnar sina medmänniskor framgång, välfärd och välmående, också själv får en kortare väg till detsamma. Karma.


Igår såg jag ett program, jag tror det gick på SVT. Det handlade om en rik, snuskigt rik, man. Han var son till en snuskigt rik far och nu livnärde han sig på att rädda liv. Ja, det var så han marknadsförde sig själv i alla fall. Han sålde semestrar. Och under ett "peppmöte" med sina anställda hetsade han dem till att sälja för att rädda liv. Han predikade om hur semestrande människor får förbättrad hälsa och lever längre och jämförde sig själv och sina anställda med doktorer och brandmän. Ju längre han pratade ju hetsigare blev han. Han avslutade sitt (sektliknande) tal med att säga något i stil med att  "ALLA SKA KÖPA, DE BEHÖVER INTE KÖPA FÖR MYCKET MEN INGEN SKA GÅ HÄR IFRÅN UTAN ATT KÖPA! SÄLJ NU! RÄDDA ETT LIV!! SÄLJ!!!!"

Vad programmet kom att handla om var finanskrisen, och denna rika, rika man som tjänade ofantligt mycket pengar blev plötsligt tvungen att varsla. Tusentals anställda fick gå från sina jobb, men det var inte allt. Han var tvungen att sälja av en del av sina tillgångar. Bland annat låg ett av hans hus ute till salu. Ett gigantiskt slottliknande hus, och i TV snyftade både han och hans nuvarande (ja hon skall bytas ut när hon blir 40 mot två 20 åringar har han sagt) fru ut.

De tyckte verkligen synd om sig själva. Så mycket av deras älskade förmögenheter till salu. Allt som fanns kvar nämnde de inte, för de var bara så förtvivlade över vad som skulle bort.

Och här känner jag att detta vill jag inte unna honom. Jag vill inte unna ofantligt rika människor att tycka synd om sig själva för att de istället för snuskigt rika nu bara är väldigt rika.

Vet inte hur jag ska runda av detta inlägget, men jag funderade bara över kontrasterna, den kritiserade uteliggaren som ägde en mobiltelefon och den snyftande miljadären som sålde sitt (ett av flera) hus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0