meneve

Som ni har längtat efter sagan om min första tattuering, inte sant? :)

Vi tar det från början. En kompis som jag i princip satt ihop med mellan 14-19 års åldern snackade med en kille över internet. De snackade länge camade ofta och en dag kom de fram till att de borde träffas irl, in real life. Killen bodde i Helsingborg, men min vän kunde ju för allt i världen inte åka dit själv. Visserligen hade hon sett honom i cam, men han kan ju vara mördare, våldtäcksman, vad som helst! Så givetvis vore det klokast om jag följde med som moraliskt stöd.

Denna killen bodde tillsammans med en killkompis som tattuerade en del hemma. Han hade gjort det ett tag och var väl specialliserad på monster typ. Döda råttor, läskiga ugglor och annat freaky. Mycket färg och gärna blodfläckar ingick i de flesta av hans tattueringar. Han undrade om jag och Ida inte skulle passa på och tattuera oss när vi ändå var där.

Jag var nybliven 18 åring sedan 2 månader tillbaka och hade ju faktsikt tänkt tattuera mig när jag blev 18. Dessutom gjorde han ju det hemma och väldigt billigt med andra ord. Passade mig och min plånbok utmärkt. Ida hade inga tankar på att spruta in bläck under huden, men jag svarade alltså ja. Då ville han gärna ha en bild eller beskrivning på vad jag tänkt mig, så jag skickar en bild på något liknanade och säger sedan hur jag vill göra om den för mig.

Jag tänkte att detta skulle bli min första och enda tattuering så jag slår på stort! Så pass stort att detta inte skulle gå på en sittning, så jag får helt enkelt åka upp så snart som möjligt för att börja med den. Det vill säga innan min vän åker till denna potentiella mördare/våldtäcksman/annat-hemskt så får jag åka dit själv! Utan något moraliskt stöd.

Jag var trotsallt nybliven 18 åring, orädd och naiv så jag gjorde det! Satte mig på tåget och på stationen mötte båda killarna upp mig, täckta av tattueringar från fötter till ansikte(!!) visade de mig var bilen stod, jag hoppade in och vi for till deras hem. Tattueraren visade mig en skiss, jag gjorde lite justeringar och vi klistrade på stensilen på min kropp, sen drog vi igång.

När vi var klara efter tre timmar var alla konturer på plats, en blomma från undre revbenen, över midjan och ner på rumpan! Huuur snyggt och coolt som helst tyckte jag då. Och är faktsikt fortfarande väldigt nöjd. Killarna tyckte jag var stenhård som körde på något så stort som första tattuering och jag själv kunde inte hålla med mer.

 

När jag kommer hem frågar mamma i dörren var jag har vart hela dagen, och jag inser att jag >glömt< berätta för mamma och pappa att jag tattuerat mig! he..he..he.. Tur för mig att jag var 18 år, annars hade väl lite stryk kunnat vara nära till hands. Försökte lugna mamma med att "Jag har tattuerat mig, men det är bara en blomma..!" he...he..he...

Mamma tyckte (nog!) den var fin trots allt och var faktsikt inte speciellt upprörd. Bara pappa kvar då. Som givetvis fått höra ryktet. Han kommer hem och nyper tag i midjan, preciiis där jag för bara någon dag sedan dratt med en massa nålar och fortfarande är varm och ömm. "Jäkla unge" säger han. Jag visar mitt verk. "du vet att detdär inte går bort va?" säger han.

 

- Det hade han ju rätt i i alla fall, för den sitter där en idag. 6 år senare. :)

 

Här ligger jag under nålen, ser nöjd ut men det gör SVINONT!! Hittar tyvärr ingen bild på hela resultatet..

 

Edit: Hittade en bild på resultatet!