meneve

Ibland undrar jag hur personlig man kan vara i en blogg. Eller, "man" ska jag inte säga, det är ju givetvis individuellt, men hur personlig jag kan vara..

Jag vet inte vilka som läser min blogg, så jag vet inte, fast den är ju iofs. öppen för alla, så det kanske inte borde spela någon roll?

Men om man tar min kära mor som exempel, så är hon ofta väldigt personlig. Mer personlig på en blogg som läses av tusentals än vad jag är med, tja knappt ens Tobias? Men det kanske inte är samma sak att berätta på internet under ett alterego namn som det är att prata face to face med någon.. Även om många vet att det faktsikt är min mamma bakom Asta. :)

Jag tycker inte min mamma är För personlig! Det är som sagt individuellt och upp till var och en att välja vad man vill berätta om. Men jag vet inte.. Jag är väldigt hemlighetsfull som människa. Lyssnar hellre än pratar. Hjälper hellre till att lösa andras problem än att berätta om mina egna. Jag vet inte varför, men jag har alltid haft en ganska stor distans till alla människor. I min familj är jag nog den som mest lever mitt eget liv.

Jag vet verkligen inte varför, men jag funderar på det väldigt ofta. Frågar mig själv. Undrar om det finns någon anledning. Många människor jag möter, vänner och kollegor tycker att jag har ett konstigt förhållande till min familj t.ex. som inte hörs / ses mer än kanske max en gång per månad. Om ens det.. 12 gånger om året.. Fast vi bor några få km ifrån varandra..

Och ja.. Jag vet inte. Men jag vet att just nu trivs ändå så. Kanske har det att göra med att det för mig är Väldigt viktigt att "klara mig själv" har alltid vart. Det är viktigt för mig att veta att även om jag är ensam så kommer inget förändras. Jag kommer klara mig ändå.

Jag vill t.ex. inte ha med mig min mamma till doktorn för att göra en undersökning. Inte för att jag har något att dölja, eller för att jag inte tycker om min mamma, utan för att jag vill klara av saker själv. Jag vill helst inte be om hjälp, i någon situation. Det har inte med familjen att göra. Även min chef säger att jag är ovanligt självgående. Jag är på plats, men jag märks inte. Jag kommer till jobbet, jag gör mitt jobb, och jag ber inte om hjälp, jag ställer inga frågor, jag delar väl egentligen inte heller med mig av något, jag bara är, och sen går jag hem.

Jag vet inte om jag hade vetat om det själv om det inte vore för att så många sagt och säger det till mig, men även om det kanske inte är helt vanligt. Alltså även om "dem flesta" inte är så som jag är, så behöver inte det betyda att jag skall ändra på mig?

Om jag sårar någon, skall jag ändra mig för det? Jag vet inte.. Varför ska jag anpassa mig efter andras "normal"? Så om en homosexuell son gör sina föräldrar besvikna, skall han ändra på sig för dem då?

Jag vill inte att någon ska tro att de inte betyder något för mig, men jag funderar som sagt på vad det kan bero på och det enda jag kommer fram till är att jag är född sånhär och det är jag, och så måste det få vara..


Detta måste ju vart något av det mest personliga jag skrivit dock ;)

Mitt yrke är att vara telefonförsäljare. Kanske det mest hatade yrket. Tillsammans med parkeringsvakt möjligvis.. När jag berättar för folk att jag är telefonförsäljare får jag ofta reaktionen att det på något vis är synd om mig. "Jahaa... :/ Tråkigt" eller "Jaa.. man får ju ta vad man får när det inte finns så mycket jobb"

Alltså. Jag har jobbat inom olika branscher. Jag har jobbat inom restaurang, jag har jobbat inom handeln, jag har planterat granar, jag har extrajobbat med lagerarbete, och jag har jobbat som säljare av olika slag.

Säljare är det jobb jag tycker är roligast! Och även det enda jobb där jag i alla fall får lite användning av mina tre år på gymnasiet - Medieprogrammet.

Egentligen är jag inte mer säljare än någon som äger en butik. Visserligen "tvingar" jag mig på mina kunder genom att ringa upp dem, men vem har bett om att få reklam precis över allt om diverse saker man skall handla? Är inte det att tvinga sig på?

Jag ringer till kunder som jag på allvar tror har nytta av den tjänst jag säljer, det vill säga: jag försöker inte lura någon. Det finns tillräckligt många företag att ringa som har nytta av Blocket.se och marknadsföring via denna site, som ju faktsikt är Sveriges största köp och säljmarknad, jag jobbar inte med www.vadvardetnuförsida.se utan med ett stort varumärke där inte allt för sällan kunder till mig tackar mig(!) för att jag öppnade deras ögon för Blocket, och som har ökat sin försäljning regält tack vare min övertygelse av att detta fungerar för dem!

Med andra ord behöver jag inte någon som tycker synd om mig för att jag har ett jobb som jag trivs med, som är roligt, som får mig att utvecklas och som faktsikt hjälper en och annan människa. Även om jag inte är någon brandman eller doktor som räddar liv, så underlättar jag en del för folk.


Och givetvis finns det jobbiga telefonförsäljare. Men man behöver ju inte hata alla för de? Jag hatar inte alla killar för att det finns en del jobbiga killar? :S

Det finns mycket oseriösa telefonförsäljare, men det är synd att låta hela branschen lida. Ni anar inte hur många oseriösa bilhandlare det finns. Eller biljettförsäljare, eller det ena och de andra yrket, men låt inte hela branschen lida!

Det var allt jag ville säga, jag tror aldrig jag sagt något om detta tidigare, men jag har tänkt tanken sedan mitt första telefonförsäljarjobb på LRF-Media, som öppnade mina ögon för att detta är en seriös bransch som dessutom är rolig att jobba i! :)

Puss och kram

Härligt väder ute idag! Lite grått och lite mulet, men på något vis så känns det ändå ovanligt ljust, för att vara så mulet liksom? Och ovanligt varmt framförallt, efter de senaste dagarnas iskalla minusgrader!

Jag trodde verkligen vi skulle klara oss utan dessa svinkalla dagar denna vinter. Vilket jag nu i efterhand inser var totalt naivt, varför skulle naturen få för sig att skippa vintern liksom? Nää, det var nog mer av en drömbubbla jag hamnade i där, snarare än verklig tro...

Och på tal om tro! Ni har väl hört talas om Sveriges nyaste religion: Kopimismen!



Grundare av The pirate Bay har startat en ny religion vars heliga akt går ut på att kopiera, och sprida! Härligt tycker jag. Jag har alltid tyckt att religion är skit, samtidigt som jag inser att troende ändå får ut något av det. Vet inte om ni minns (jag tror jag skrivit om det..) men ett tag var jag ju väldigt frälst utav den så kallade "Hemligheten" eller "The Secret" på engelska.. En hemlighet som går ut på att man ska utnyttja tankens kraft och fokusera på att tro, känna, och leva som om ens drömmar kommer, eller nästan redan har slagit in.

Detta tror jag fortfarande på, och för er som tycker att detta låter som hokus pokus så säg det till vilken elit idrottare som helst så ska du få höra att det är det icke! Givetvis påverkas du av tankens kraft. Mer eller mindre, oavsett om ditt mål är att prestera bra i en tävling, öka dina resultat på jobbet eller gå ner i vikt.

Tänker du att "Jag misslyckas jämt med vad jag tar mig an" så lär du misslyckas nästa gång du tar dig an något också. Tänker du istället att "Äntligen har jag bestämt mig, det ska bli så jävla gött att genomföra detta!" och riktigt andas seger in i lungorna när du tänker så, då kommer chansen att du klarar dig igenom vad du än tagit dig an att öka betydligt! Det handlar om att så sina frön, och samtidigt föreställa sig skörden tills den kommer!

Detta kopplar jag lite lätt samman med religion. Fast Hemligheten går snarare ut på att förlita sig på sig själv, än på någon annan, en Gud. Men i slutändan är tankesättet det samma: Man tror på att det kommer att gå bra!

Därför känner jag att det är befriande med en religion som faktsikt inte sätter en Gud i centrum, utan något man själv brinner för. Om det man brinner för är en Hemlighet, eller om det är rätten att kopiera och sprida kultur, visdom, kunskap, fakta etc. Då ska väl detta absolut kunna ses som en religion? För mig är religion en livsstil och behöver inte förknippas med övernaturliga saker.

Jag tror också att när man inte har en Gud att tacka (och skylla ifrån sig på!) så blir det en fredligare religion och en religion som är lättare att anpassa och låta utvecklas med samhället.

Framförallt så hoppas jag att Sveriges nya religion fortsätter att spridas över hela världen för att öppna upp ögonen för att det fria internetet som vi känner det idag faktsikt är hotat, och att om vi inte gör något för att rädda det nu, så kan det vara för sent!


Oj.. detta inlägget skulle handla om min lördag morgon i allmänhet, men gled in på både hemligheter och religioner.. där ser man! Hade ändå tänkt göra ett inlägg om detta, så det kan väl hända att det kommer fler inlägg med mer tankar kring detta..

Hoppas er helg börjat bra och att den fortsätter så!

PUSS OCH KRAM!

Go kväll kära läsare, måste ta och säga en sak; ni är dåliga på att kommentera! Tror att de är några av er som följer mig på dendär portalen vad den nu heter där man ser när bloggen uppdaterats, för såfort jag skriver ett inlägg så ökar statistiken, men kommentarsfältet ekar tomt!

Kommentera gärna! Skriv vad som helst, är de något speciellt ni vill att jag skriver om? Något ni inte vill att jag skriver om? Vill ni ha mer bilder? annan design? Kommentera vad som! :)


Jaja, med de sagt kan vi gå vidare. Igår var jag hemma hos mor och far för att träffa min nya kusin! Lykke! Fint namn på en ännu finare tjej! :) Det var hundra år sedan jag ens såg en bebis, ännu mindre rörde vid en! :D Väldigt spännande, men ja lite jobbigt verkar de ju också. Jag är inte bebis sugen ;)

men vad hon var söt i sina små rosa kläder den lilla tjejen, min första riktiga kusin! Har visst två till som jag träffat en gång tror jag, men denna lilla tjejen ska jag försöka lära känna, lite grann i alla fall, vi är ju ingen sådär jätte tight släkt som ses med jämna mellanrum, men nästa träff med den lilla pärlan blir i april! Då är de namngivning, skönt att slippa dop i kyrkan måste jag säga, så trist, stel och lam stämning i kyrkor tycker jag.

Mikael, min farbror, pappan till den fina lilla bebisen var såklart med också, tro det eller ej men Lykke har alltså inte vandrat hem till oss från Göteborg med egna ben. Också väldigt kul att träffa! Som sagt, vi är rätt så dåliga på att ses inom släkten, men när det väl händer blir det alltid roligt. Företaget där han jobbar är desamma som skapat SIBA reklamen! HAHA! Alltså, ni anar inte vad jag skrattar åt den. Annars brukar inte jag gilla sån humor, där allt är så överdrivet, men denna är ju bara för sjuk! Allt är så sjukt överdrivet, och sen har dom bara överdrivit det hela tusen gånger till! Alltså :S Blinkande lampor ???? WHAT?!?!?


Lykke med skogshuggarkliven!


Hemma hos mamma och pappa fick jag också en försenad julklapp. Från Emelie och Mike till mig och Tobbe. En stor, och fyra små hjärtformade ungsformar från Design Mariehult Sweden, verkligen jätte fina! Tilll de en visp och en pensel för bak och matlagning, och ni anar inte hur bra det passade mig att få hem detta just igår!

Jag och Tobbe kör ju på billiga veckan (de är faktiskt så bra att jag gör ett eget inlägg om detta en annan dag, och går vidare nu..) och idag var det ugnspankaka på schemat. Problemet var att jag räknat fel på mjölet här hemma så de räckte inte till en hel sats. Vi fick halvera satsen istället, och vispen jag fick i julklappen var den perfekta för just ugnspankaka smet!

I och med den halverade satsen så var vår annars enda ugnform för stor, men då passade vår nya hjärtformade form perfekt! Tror det blev stans finaste ugnspankaka. Och det var bra, för dedär är egentligen inte mat jag gillar. Sött hör inte hemma i middagsmenyn tycker jag, men med tanke på hur fin den var åt jag glatt ändå.

Hur bra?? :)


Fast inte för att vara sån Emelie, är jätte nöjd med julklappen. Men! dagens bästa vaar ändå att få träffa Lykke, och jag höll henne till och med! Om än bara för nån minut, sen blev hon ledsen ;S Höhö!

Idag var jag mhos doktorn, vi får se om ni kan få läsa om de senare..

PUSS