Bloggvärlden
En annan intressant grej är hur bloggdrottningarna och deras bakgrunder speglar sig så väl med vår verklighet idag, eller i alla fall tror jag det. Om man först kollar på Blondinbella, en tjej som efter sin blogg blivit otroligt framgångsrik. Inte bara har hon gjort sin blogg till en otrolig vinstkälla, och varumärke, utan hon har startat och sålt en framgångsrik webbshop, hon har en egen klädkollektion, skrivit en bok, och har bok nummer 2 på gång. En egen tidning som efter två nummer redan går väldigt bra, och jag har hört att nästa projekt är att starta en skola, och tjejen är ETT ÅR YNGRE ÄN MIG! Och jag är 22?? Det är helt sinnes hur långt hon tagit sig.
I mitt huvud är det självklart att hon haft en fördel att komma från en rik familj. En rik pappa, som dessutom är insatt i företagandet. Men självklart har hon också en otrolig drivkraft, och hon har själv jobbat väldigt hårt för att ta sig dit hon är idag, och hon har ju uppenbarligen någon super kraft när det gäller till att komma på bra idéer för att tjäna pengar. Annars hade ju varenda rik unge vart en blondinbella med 4-5 företag idag, och så ser det ju inte ut.. Det kan man aldrig ta ifrån henne, men att hon haft en fördel som startade livet mitt i Stockholm utan penga-bekymmer är för mig också ett faktum.
Det samma gäller 3 av 4 övriga tjejer på toppen i bloggvärlden. Alla har inte lika mycket pengar, men 3 av fyra kommer från familjer som har lägenheter i Stockholms dyrare områden. Är det inte just därför de blev stora bloggar från början? för att de kunde visa upp alla nya kläder och skor som alla andra tjejer bara ville ha?
Dock finns det såklart möjlighet att ta sig till toppen ändå, även utan att komma från en rik familj. Som t.ex. Kenza, enligt mig bloggvärldens genuinaste bloggdrottning. Men att 4 av 5 på toppen har pengar i ryggen känns inte som någon chock. Det är så det ser ut. Det är lättare att bli framgångsrik om du kommer från en framgångsrik familj.
Att sedan Kenza, istället för pengar startade med världens snyggaste utseende och dessutom jobbade som modell redan innan hennes blogg blev stor är inte heller speciellt förvånanade. Där pengarna inte har betydelse hoppas utseende gärna in...
Nu är det inte så att jag inte unnar någon av dessa drivna, framgångsrika och UNGA TJEJER denna framgång, som sagt, de måste alla ha jobbat hårt oavsätt för att ta sig dit de är idag, och har själva inte valt varken sitt utseende eller sina föräldrars ekonomi. Men jag tycker att detta känns som ett bra exempel på hur Sveriges väg till framgång ser ut. Och då tycker jag att vi skall fråga oss själva:
- Vill vi att pengar skall spela så stor (eller någon?) roll, när det gäller vägen till framgång?
Om svaret på den frågan är nej har jag en följfråga:
- Vad kan vi göra för att förändra detta?
Men, även om bloggtoppen ser ut såhär så känner jag ändå en sak. Framtiden ser ljus ut för kvinnor och jämlikhet i framtiden. Om vi låter dessa bloggande unga tjejer vara ansiktet utåt för 90-talisterna, så är dom just nu mitt största hopp för att kvinnor ska få ta större plats i företagen i framtiden. Mer hopp än jag får från dagens regering i alla fall!
Nu måste jag få svara=)
Det är nog inte pengar från sina föräldrar som har gjort bloggerskorna framgångsrika utan pressen hemifrån att prestera snarare. Och blondinbella är min största idol, läste att hon ska åka till USA och föreläsa på ett av deras bästa universitet om hur man lyckas. Inga pengar i världen köper den drivkraften och talangen.=) saknar att jobba med dig så vi kan disskutera sånt här istället för att ringa=)
Mina fördommar är kanske missriktade men hur ofta skriver någon av dessa bloggdrottningar någonting av egentligt intellektuellt värde? Som till exempel ditt inlägg här. Gemene man vill inte utvecklas i högre grad än vad människans begär medför. Kläder, sex, utseende, penga pengar pengar, flash och glamour. Sådant säljer, har väl alltid gjort. Skulle jag starta en blogg om genusfrågor eller astrofysik eller någonting annat som faktiskt kräver att någon tänker till så skulle min målgrupp vara sådan minoritet att det blir svårt att göra sig ett namn på mitt skrivande.
Det du skriver är analyserande och intellektuellt men i samma sekund som du väljer den vägen skär du bort otroligt stora bitar ur den potentiella läsarskaran. Ta mig inte fel, jag läser hellre det du skriver vilken dag som helst