Minska klyftorna, överallt!
Blondinbella skriver en debattartikel i aftonbladet idag angående hur vi ska minska klyftorna mellan skola och arbetsliv och att vi måste införa mer jobbtänk i skolan för att föda upp mer driv i oss ungdomar. Att vi är lata idag, men detta på grund av hur skolorna har format oss och att detta går att ändra på.
Hon säger att de ungdomar hon snackat med har haft mycket stor nytta av UF (ung företagsamhet) och projektarbetet i skolan, och att detta vart de kurser som de lärt sig mest av. Detta är de enda kurserna i skolan där man planerar sin egen tid, och tänker mer som ett företag.
Hennes debattartikel kan man läsa här: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7047132.ab
Jag är för det mesta inget fan av Blondinbellas åsikter, och är det inte till 100% nu heller, men lite rätt har hon. När man läser kommentarerna till hennes artikel så är det många bittra människor som säger att hon inte ska få lov att kalla sig entreprenör för att det är hennes pappa som gjort allt för henne osv. Detta är ju faktiskt inte helt sant, och att en ung tjej(!) på 19 år själv har fyra egna företag, varav ett(!!!) av dom ger henne en års lön på enmiljon kronor(!!!!!!!!) är väldigt imponerande tycker jag, moderat eller icke.
Detta är självklart mycket jobb för henne, och jag är säker på att hennes pappa inte har tid att göra detta åt henne, självklart jobbar hon själv, även om hon säkert har fått mycket hjälp på vägen av sin pappa och hans pengar.
Men just därför kan jag tycka att Isabella har lite rätt med sin debattartikel. För oss som inte har rika pappor som kan hjälpa oss med hur man startar företag och får dethär drivet som man ju faktiskt måste ha så skulle det ju vara bra om man fick mer utav detta i skolan.
Nu vill inte alla bli egna företagare, men många vill ju säkert bli det. Och då tycker jag att man kan införa mer utav dethär tänket in i gymnesieskolan. Att man har fler lite mindre projektarbeten genom hela gymnasiet skulle inte skada. Men detta måste isf. bli obligatoriskt för alla skolor! Det får inte bli så som det är just nu att vissa skolor, t.ex. Entreprenörgymnasiet i Luleå står för detta tänket ensamma! Det som händer då är att det är just överklassungar som söker sig dit och detta kommer bara få alla samhällsklyftor som redan finns att stanna kvar, och säkert också öka. Det finns underlag för att friskolor med denna typ av tänk har just ungdomar från rikare familjer som elever. Skolorna själva som får gå med vinst kan dessutom ställa sig själva frågan "Tjänar vi på att ha denna eleven?" Ofta innebär dessa skolorna dessutom att man måste flytta för att kunna gå i, och även detta är lättare för ungdomar vars föräldrar har högre inkomster.
Om vi inte för in detta tänket mer i alla linjer helt obligatoriskt så skapa en ny linje på alla kommunala skolor. En entreprenörslinje där alla, även de från familjer med lägre inkomst som har drömmar om att bli egna företagare kan gå och lära sig hur man ska gå till väga för att starta ett eget företag.
Jag tycker att Blondinbella har mycket rätt i sin artikel och tror precis som hon att det hon säger minskar klyftorna mellan jobb och arbete. Men samtidigt tror jag att de ökar samhällsklyftorna och det är fel. Därför tycker jag att man kan titta på Blondinbellas förslag och göra om dom lite för att det ska bli mer rättvist.
I mitt förra inlägg skrev jag om jämnställdhet, och precis som jag vill att klyftorna mellan män och kvinnor ska minska (och självklart försvinna helt) vill jag att detta även ska hända med de ekonomiska klyftorna i samhället. Jag vill inte gå med en stämpel i min panna som man eller kvinna. Låg- eller höginkomsttagare. Jag vill bara vara människa. Och för att få vara bara människa måste vi minska alla klyftor.
Hur detta ska ske är upp till politikerna, de är dom som får betalt för att tänka ut lösningar på detta. Men det största målet för alla politiker, höger eller vänster borde för alla vara rättvisa, och rättvisa är jämnställdhet. Det är bäst för Sverige, och vi röstar fram en regering för Sverige, inte för enskilda individer, och enskilda plånböcker. Utan för Alla individer, och för Allas plånböcker. De parti som inte har rättvisa och jämnställdhet som ml (på riktigt!) de är heller inte värda att få några röster. Alls.
Peace and Bless!
Hon säger att de ungdomar hon snackat med har haft mycket stor nytta av UF (ung företagsamhet) och projektarbetet i skolan, och att detta vart de kurser som de lärt sig mest av. Detta är de enda kurserna i skolan där man planerar sin egen tid, och tänker mer som ett företag.
Hennes debattartikel kan man läsa här: http://www.aftonbladet.se/debatt/article7047132.ab
Jag är för det mesta inget fan av Blondinbellas åsikter, och är det inte till 100% nu heller, men lite rätt har hon. När man läser kommentarerna till hennes artikel så är det många bittra människor som säger att hon inte ska få lov att kalla sig entreprenör för att det är hennes pappa som gjort allt för henne osv. Detta är ju faktiskt inte helt sant, och att en ung tjej(!) på 19 år själv har fyra egna företag, varav ett(!!!) av dom ger henne en års lön på enmiljon kronor(!!!!!!!!) är väldigt imponerande tycker jag, moderat eller icke.
Detta är självklart mycket jobb för henne, och jag är säker på att hennes pappa inte har tid att göra detta åt henne, självklart jobbar hon själv, även om hon säkert har fått mycket hjälp på vägen av sin pappa och hans pengar.
Men just därför kan jag tycka att Isabella har lite rätt med sin debattartikel. För oss som inte har rika pappor som kan hjälpa oss med hur man startar företag och får dethär drivet som man ju faktiskt måste ha så skulle det ju vara bra om man fick mer utav detta i skolan.
Nu vill inte alla bli egna företagare, men många vill ju säkert bli det. Och då tycker jag att man kan införa mer utav dethär tänket in i gymnesieskolan. Att man har fler lite mindre projektarbeten genom hela gymnasiet skulle inte skada. Men detta måste isf. bli obligatoriskt för alla skolor! Det får inte bli så som det är just nu att vissa skolor, t.ex. Entreprenörgymnasiet i Luleå står för detta tänket ensamma! Det som händer då är att det är just överklassungar som söker sig dit och detta kommer bara få alla samhällsklyftor som redan finns att stanna kvar, och säkert också öka. Det finns underlag för att friskolor med denna typ av tänk har just ungdomar från rikare familjer som elever. Skolorna själva som får gå med vinst kan dessutom ställa sig själva frågan "Tjänar vi på att ha denna eleven?" Ofta innebär dessa skolorna dessutom att man måste flytta för att kunna gå i, och även detta är lättare för ungdomar vars föräldrar har högre inkomster.
Om vi inte för in detta tänket mer i alla linjer helt obligatoriskt så skapa en ny linje på alla kommunala skolor. En entreprenörslinje där alla, även de från familjer med lägre inkomst som har drömmar om att bli egna företagare kan gå och lära sig hur man ska gå till väga för att starta ett eget företag.
Jag tycker att Blondinbella har mycket rätt i sin artikel och tror precis som hon att det hon säger minskar klyftorna mellan jobb och arbete. Men samtidigt tror jag att de ökar samhällsklyftorna och det är fel. Därför tycker jag att man kan titta på Blondinbellas förslag och göra om dom lite för att det ska bli mer rättvist.
I mitt förra inlägg skrev jag om jämnställdhet, och precis som jag vill att klyftorna mellan män och kvinnor ska minska (och självklart försvinna helt) vill jag att detta även ska hända med de ekonomiska klyftorna i samhället. Jag vill inte gå med en stämpel i min panna som man eller kvinna. Låg- eller höginkomsttagare. Jag vill bara vara människa. Och för att få vara bara människa måste vi minska alla klyftor.
Hur detta ska ske är upp till politikerna, de är dom som får betalt för att tänka ut lösningar på detta. Men det största målet för alla politiker, höger eller vänster borde för alla vara rättvisa, och rättvisa är jämnställdhet. Det är bäst för Sverige, och vi röstar fram en regering för Sverige, inte för enskilda individer, och enskilda plånböcker. Utan för Alla individer, och för Allas plånböcker. De parti som inte har rättvisa och jämnställdhet som ml (på riktigt!) de är heller inte värda att få några röster. Alls.
Peace and Bless!
Jag vill gå framåt!
Har precis spenderat en ytterst trevlig dag med min älsklings Johanna hemma hos henne. Vi har som alltid ätit god mat och druckit litervis (känns det som iaf..) med pepsi. Har väl sprungit på toa säkert 3-4 gånger under de timmarna jag var där, allt rinner rakt igenom. Men vi har haft det lika mysigt som alltid. Men från och med klockan 22 spenderade jag tiden framför hennes gigantiska, och underbara TV (underbar därför att man kan pausa och spola när man vill) för då började Debatt Valspecial som går varje torsdag på 1:an.
Detta var andra avsnittet av fyra då Debatt låter en journalist från ett annat land välja ut en svensk- politisk fråga att göra ett reportage om. Idag var det en dansk journalist och han valde att ta upp jämnställdhetsfrågan. Han beundrade Sverige för vår jämnställdhet och menade att i Danmark är det samma sak för en man att kalla sig för feminist som att kalla sig för lesbisk. Det är helt enkelt ingenting män är i Danmark. Hela Danskens reportage var dock lite löjligt tycker jag, han verkade inte ta det hela på allvar överhuvudtaget, så om han faktiskt menade vad han sa vet jag inte..
Men debatten efter danskens reportage var ganska intressant. Dock handlade 90% av disskutionen om hurvida pappor är- eller ska vara hemma med sina barn. Lite konstigt att det tog upp så pass stor del tycker jag, jämnställdhet är så mycket mer än bara det tycker jag, men det var intressant ändå.
Finns att titta på på svt.se/play för er som är intresserade.
Men det viktigaste som man fick reda på under programmet tycker jag trots allt var att under de fyra senaste åren med Reinfelt som stadsminister så har klyftorna mellan manliga och kvinnliga löner ökat.
Och då är det ju bara att ställa sig frågan, vill vi gå fram- eller bak i tiden?
Detta var andra avsnittet av fyra då Debatt låter en journalist från ett annat land välja ut en svensk- politisk fråga att göra ett reportage om. Idag var det en dansk journalist och han valde att ta upp jämnställdhetsfrågan. Han beundrade Sverige för vår jämnställdhet och menade att i Danmark är det samma sak för en man att kalla sig för feminist som att kalla sig för lesbisk. Det är helt enkelt ingenting män är i Danmark. Hela Danskens reportage var dock lite löjligt tycker jag, han verkade inte ta det hela på allvar överhuvudtaget, så om han faktiskt menade vad han sa vet jag inte..
Men debatten efter danskens reportage var ganska intressant. Dock handlade 90% av disskutionen om hurvida pappor är- eller ska vara hemma med sina barn. Lite konstigt att det tog upp så pass stor del tycker jag, jämnställdhet är så mycket mer än bara det tycker jag, men det var intressant ändå.
Finns att titta på på svt.se/play för er som är intresserade.
Men det viktigaste som man fick reda på under programmet tycker jag trots allt var att under de fyra senaste åren med Reinfelt som stadsminister så har klyftorna mellan manliga och kvinnliga löner ökat.
Och då är det ju bara att ställa sig frågan, vill vi gå fram- eller bak i tiden?
Go Green (and red)
Jobbfrågan är liksom miljöfrågan en viktig fråga i valet 2010. Att ingenting är gratis är heller ingen chock. Men frågan är vilket pris man vill betala. Mona Sahlin vill skapa nya jobbmöjligheter och ett steg längre i en grönare riktning genom att höja priset på bensin med 49 öre per liter. Trots att ingenting är gratis är detta ett lågt pris att betala för två såhär viktiga saker. Och är inte du själv en av dom som tycker att dessa frågorna är viktiga? Hade du isf. inte tänkt offra någonting för att få dom lösta?
Moderaten och Sveriges finansminister Anders Borg säger att detta är någonting som kommer drabba oss "vanliga" människor (med vanliga människor menar Anders Borg medelklassen och neråt, alltså den grupp människor deras politik inte framför allt gynnar.) mest. Och ja, kanske har han rätt, men kan vi inte betala dessa ynka 49 öre per liter för att gå mot en grönare framtid, och skapa nya jobb, och skapa en lösning, som faktsikt också kommer att gynna dig, och resten av Sverige. För det spelar väl inte så stor roll vilken klass man tillhör, alla tar vi väl del av naturen? Och kanske är det någon av oss som får chans till ett nytt grönt jobb?
Dessutom, vi "vanliga" människor, som drabbas mest. Vi ungdomar och låginkomsttagare, vi kommer i de fall Moderaterna vinner valet 2010 vara de som drabbas mest extremt mycket hårdare, än vad några ynka 45 öre litern drabbar oss om vi byter regering i år till det Röd Gröna Socialdemokraterna!
Heja Mona friskt humör, skjortan hänger utanför!
Moderaten och Sveriges finansminister Anders Borg säger att detta är någonting som kommer drabba oss "vanliga" människor (med vanliga människor menar Anders Borg medelklassen och neråt, alltså den grupp människor deras politik inte framför allt gynnar.) mest. Och ja, kanske har han rätt, men kan vi inte betala dessa ynka 49 öre per liter för att gå mot en grönare framtid, och skapa nya jobb, och skapa en lösning, som faktsikt också kommer att gynna dig, och resten av Sverige. För det spelar väl inte så stor roll vilken klass man tillhör, alla tar vi väl del av naturen? Och kanske är det någon av oss som får chans till ett nytt grönt jobb?
Dessutom, vi "vanliga" människor, som drabbas mest. Vi ungdomar och låginkomsttagare, vi kommer i de fall Moderaterna vinner valet 2010 vara de som drabbas mest extremt mycket hårdare, än vad några ynka 45 öre litern drabbar oss om vi byter regering i år till det Röd Gröna Socialdemokraterna!
Heja Mona friskt humör, skjortan hänger utanför!
Problem
Jag tror jag har löst två problem. Eller... löst är nog fel ordval men jag har identifierat dom. Eller nej, fel ordval igen. Jag tror jag har kommit på orsaken till två av mina problem! Sådär.
I alla fall. Problemen i fråga är (och dom hänger lite ihop.) 1. Jag kan inte sova om nätterna. Och 2. Jag bloggar aldrig längre. Ja det kanske är i-lands problem, men jag påstår inget annat.
Hur som helst, orsaken till problem nummer 1 tror jag är på grund av att jag alltid ska analysera allt och alla. Mer eller mindre, och på olika sätt, men ändå ständigt. Alltid när jag träffar folk, speciellt om jag inte känner dom, eller bara känner dom lite, så stället jag mig massa frågor i huvudet. "Varför säger han så?" "Varför gör hon så?" "Varför sitter han så?" osv. Dessutom försöker jag alltid läsa mellan raderna när folk pratar. Försöker komma på vad det är dom egentligen vill ha sagt. Eller vad dom egentligen säger.
Självklart drar jag inga slutsatser. Svaren jag ger mig själv är bara teorier, och ibland kan tillomed samma fråga få flera olika svar. Det är bara nått jag gör per automatik. Inget jag kan stoppa eller göra någonting åt. Det händer av sig själv.
Så alltså till hur detta kan vara lösningen på mitt problem nr 1, att jag inte kan sova på nätterna är att på natten fortsätter jag analysera, fast mig själv. Fortfarande inget jag kan hindra från att göra. Och så frågar jag mig själv frågor om mig själv. Och läser mina egna tankar och handlingar mellan raderna. Försöker komma på vem jag själv egentligen är.
Och allt detta i "talande" eller "berättande" form. För er som läst min blogg länge så har ni säkert snubblat över ett inlägg där jag beskriver hur mina tankar går i berättande form. Som om jag berättar för någon, eller mig själv, hur jag tänker.
Problem nummer 1 alltså: löst identifierat orsak funnen! Så vidare till problem nummer 2.
Som sagt så hänger ju problemen lite ihop.
Detta är min blogg. Den ska handla om mig, mina tankar, mina åsikter, osv. Och tiden jag lägger ner på mig själv, mina tankar och åsikter, på att verkligen se igenom det, när jag är som mest kreativ, det är på natten. Och det är då jag vill blogga. (så mycket att jag går upp mitt i natten och skriver ett blogginlägg i mitt kollegieblok... :S) och då kan jag inte.
Antingen måste jag sova, eller så sover Tobbe och jag kan inte sitta vid datorn.
Hur jag ska lösa problem nummer 1 vet jag inte, men lösningen på problem 2 är helt klart en bärbar dator.
Tur att det problemet är så litet, så de kan vänta.
Men! Idag har det ju faktsikt redan blitt två inlägg! och vem vet, kanske kommer det ett till lite senare?
Peace! <3
I alla fall. Problemen i fråga är (och dom hänger lite ihop.) 1. Jag kan inte sova om nätterna. Och 2. Jag bloggar aldrig längre. Ja det kanske är i-lands problem, men jag påstår inget annat.
Hur som helst, orsaken till problem nummer 1 tror jag är på grund av att jag alltid ska analysera allt och alla. Mer eller mindre, och på olika sätt, men ändå ständigt. Alltid när jag träffar folk, speciellt om jag inte känner dom, eller bara känner dom lite, så stället jag mig massa frågor i huvudet. "Varför säger han så?" "Varför gör hon så?" "Varför sitter han så?" osv. Dessutom försöker jag alltid läsa mellan raderna när folk pratar. Försöker komma på vad det är dom egentligen vill ha sagt. Eller vad dom egentligen säger.
Självklart drar jag inga slutsatser. Svaren jag ger mig själv är bara teorier, och ibland kan tillomed samma fråga få flera olika svar. Det är bara nått jag gör per automatik. Inget jag kan stoppa eller göra någonting åt. Det händer av sig själv.
Så alltså till hur detta kan vara lösningen på mitt problem nr 1, att jag inte kan sova på nätterna är att på natten fortsätter jag analysera, fast mig själv. Fortfarande inget jag kan hindra från att göra. Och så frågar jag mig själv frågor om mig själv. Och läser mina egna tankar och handlingar mellan raderna. Försöker komma på vem jag själv egentligen är.
Och allt detta i "talande" eller "berättande" form. För er som läst min blogg länge så har ni säkert snubblat över ett inlägg där jag beskriver hur mina tankar går i berättande form. Som om jag berättar för någon, eller mig själv, hur jag tänker.
Problem nummer 1 alltså: löst identifierat orsak funnen! Så vidare till problem nummer 2.
Som sagt så hänger ju problemen lite ihop.
Detta är min blogg. Den ska handla om mig, mina tankar, mina åsikter, osv. Och tiden jag lägger ner på mig själv, mina tankar och åsikter, på att verkligen se igenom det, när jag är som mest kreativ, det är på natten. Och det är då jag vill blogga. (så mycket att jag går upp mitt i natten och skriver ett blogginlägg i mitt kollegieblok... :S) och då kan jag inte.
Antingen måste jag sova, eller så sover Tobbe och jag kan inte sitta vid datorn.
Hur jag ska lösa problem nummer 1 vet jag inte, men lösningen på problem 2 är helt klart en bärbar dator.
Tur att det problemet är så litet, så de kan vänta.
Men! Idag har det ju faktsikt redan blitt två inlägg! och vem vet, kanske kommer det ett till lite senare?
Peace! <3
Vilken känsla?
Klockan är 02:30 ungefär och jag sitter just nu och skriver i mitt kollegieblock i soffan. Det är så mörkt att jag inte ens ser vad jag skriver, bara TV:n är på för att ge lite ljus. Tobbe ligger och sover i sängen och jag låg bredvid honom tills alldeles nyss. Jag kan verkligen inte sova.
(Som ni märker skriver jag av mitt kollegieblock ner i bloggen nu.)
Jag gick och la mig lite innan tolv och låg och blundade, försökte verkligen sova, tills nu. Men det är helt omöjligt. Så kom jag att tänka på en sak mamma sa till mig idag (igår) om att om man inte kan sova så ska man gå upp och försöka igen senare. Visserligen ska man inte sysselsätta sig med något roligt som att skriva, men jag har ingen telefonkatalog att läsa, och jag måste typ skriva för att få tankarna att sluta rulla.
Har världens värsta känsla som finns i kroppen. Jag är inte ledsen, inte arg.. men jag känner en värre känsla som man inte kan sätta ord på. Den går att beskriva och den går att jämföra med andra känslor, men den går inte att sätta fingret på. Man skulle t.ex. kunna jämföra den med stress. Kanske med ångest.. Men jag är en person som gillar att analysera, och känslan går också att jämföra med känslan jag har när jag gör det.
Känslan av att upptäcka, för mig är den känslan och känslan av stress ganska lika. Kanske inget man tänker på, men positiva- och negativa känslor kan kännas väldigt lika om man bara blockar bort den verbala beskrivningen och bara känner efter. De berör kanske samma ställe i kroppen.
Hur som helst. Känslan jag har nu (som iofs. börjar försvinna ju mer jag skriver och ju mer jag slutar känna efter den.) är iaf. så svår för mig att jag inte ens vet om den är positiv eller negativ. Världens värsta känsa som finns alltså.
Men nu klockan 02:55 orkar jag inte skriva mer i mörkret med endast ljus från en repris av det Svenska programmet draknästet på 1:an utan ljud.
Så more to come imorgon. Nu ska jag sitta och gosa med katten lite tills jag känner att jag kan ge sovandet ett chans till.
Godnatt!
(Som ni märker skriver jag av mitt kollegieblock ner i bloggen nu.)
Jag gick och la mig lite innan tolv och låg och blundade, försökte verkligen sova, tills nu. Men det är helt omöjligt. Så kom jag att tänka på en sak mamma sa till mig idag (igår) om att om man inte kan sova så ska man gå upp och försöka igen senare. Visserligen ska man inte sysselsätta sig med något roligt som att skriva, men jag har ingen telefonkatalog att läsa, och jag måste typ skriva för att få tankarna att sluta rulla.
Har världens värsta känsla som finns i kroppen. Jag är inte ledsen, inte arg.. men jag känner en värre känsla som man inte kan sätta ord på. Den går att beskriva och den går att jämföra med andra känslor, men den går inte att sätta fingret på. Man skulle t.ex. kunna jämföra den med stress. Kanske med ångest.. Men jag är en person som gillar att analysera, och känslan går också att jämföra med känslan jag har när jag gör det.
Känslan av att upptäcka, för mig är den känslan och känslan av stress ganska lika. Kanske inget man tänker på, men positiva- och negativa känslor kan kännas väldigt lika om man bara blockar bort den verbala beskrivningen och bara känner efter. De berör kanske samma ställe i kroppen.
Hur som helst. Känslan jag har nu (som iofs. börjar försvinna ju mer jag skriver och ju mer jag slutar känna efter den.) är iaf. så svår för mig att jag inte ens vet om den är positiv eller negativ. Världens värsta känsa som finns alltså.
Men nu klockan 02:55 orkar jag inte skriva mer i mörkret med endast ljus från en repris av det Svenska programmet draknästet på 1:an utan ljud.
Så more to come imorgon. Nu ska jag sitta och gosa med katten lite tills jag känner att jag kan ge sovandet ett chans till.
Godnatt!
HelloGoodbye
Hej igen, och det har inte ens gått en vecka! Inlägget som kommer nu skrev jag egentligen i natt. Så ni vet. ;S
Fyfan
Hej hej, för första gången på typ en månad. Om inte mer?
Har ingen lust att blogga verkligen, det händer iiiiiiingenting i mitt liv. Alls. Är så fattig så jag äter pasta med grillkrydda till middag och letar i papperskorgen i tvättstugan efter lite tvättpulver så jag kan tvätta mina gamla kläder. Trivs inte som fattig, hoppas det händer nått snart. Men jag förstår inte? FÖRSTÅR verkligen inte, jag söker jobb flera gånger i veckan, jag har tillomed sökt på MC Donalds och Burger King, och inte ens ett mail som tackar för ansökan??? VAD HÄNDER?? Orkar fan inte med att vara arbetslös, fattig och hungrig längre.
Och att den kvinnliga veckan börjar närma sig och jag inte kan tänka på annat än choklad, chips och godis gör fan inte saken bättre.
Är det såhär du vill ha det Fredrik??? Ja, jag syftar på vår stadsminister, det är honom jag ger skulden för detta. För jag är fan inte lat. Jag söker jobb, jag skriver ut CV:n som jag delar ut, jag går på jobbmässor. Jag är ingen låtsassjukskriven latmask som vill leva på samhället och andras skattepengar för att jag är för bekväm i att jobba. Jag får inte ens några pengar, och jag VILL jobba. Men du Fredrik ditt äckliga svin, du har sett till att ungdomarna i Sverige har näst högst arbetslöshet i Europa.
ÅH jag är så trött på detta. Så läser jag i metro också att du älskar öl och falukorv. VISST! När åt du senast falukorv???? JAG HAR INTE ENS RÅD MED DET TILL MINA MAKARONER!
Känner mig sjukt bitter, orkeslös och oinspirerad.
Kan jag inte bara få ett jobb, lite pengar, lite mat, och Mona som stadsminister.
Bara det pliz, sen är jag nöjd.
Tack och hej, hörs om en månad eller nått.
Har ingen lust att blogga verkligen, det händer iiiiiiingenting i mitt liv. Alls. Är så fattig så jag äter pasta med grillkrydda till middag och letar i papperskorgen i tvättstugan efter lite tvättpulver så jag kan tvätta mina gamla kläder. Trivs inte som fattig, hoppas det händer nått snart. Men jag förstår inte? FÖRSTÅR verkligen inte, jag söker jobb flera gånger i veckan, jag har tillomed sökt på MC Donalds och Burger King, och inte ens ett mail som tackar för ansökan??? VAD HÄNDER?? Orkar fan inte med att vara arbetslös, fattig och hungrig längre.
Och att den kvinnliga veckan börjar närma sig och jag inte kan tänka på annat än choklad, chips och godis gör fan inte saken bättre.
Är det såhär du vill ha det Fredrik??? Ja, jag syftar på vår stadsminister, det är honom jag ger skulden för detta. För jag är fan inte lat. Jag söker jobb, jag skriver ut CV:n som jag delar ut, jag går på jobbmässor. Jag är ingen låtsassjukskriven latmask som vill leva på samhället och andras skattepengar för att jag är för bekväm i att jobba. Jag får inte ens några pengar, och jag VILL jobba. Men du Fredrik ditt äckliga svin, du har sett till att ungdomarna i Sverige har näst högst arbetslöshet i Europa.
ÅH jag är så trött på detta. Så läser jag i metro också att du älskar öl och falukorv. VISST! När åt du senast falukorv???? JAG HAR INTE ENS RÅD MED DET TILL MINA MAKARONER!
Känner mig sjukt bitter, orkeslös och oinspirerad.
Kan jag inte bara få ett jobb, lite pengar, lite mat, och Mona som stadsminister.
Bara det pliz, sen är jag nöjd.
Tack och hej, hörs om en månad eller nått.
