Bara stört?
Aja, är ju aldrig hemma längre så har ingen tillgång till dator nu för tiden, eller internet för den delen, så blir ju inte så mycket av min uppdatering, men det blir bättre när allt sånt är firrat, så de så!
Jag och Ida läste lite i min gamla loggbok som jag förde i typ 4-5:an och det är så jävla kul att läsa sånt som jag skrev på den tiden, för jag var fan helt vrickad i skallen. haha! skriver så roliga saker :S älskar mig själv ju!
Men jag var iaf. en väldigt snäll och ödmjuk flicka, alltid bara "det är ganska högljudt i klassen, men det gör inget, jag är van, och dessutom är det mitt fel med, och det enda jag kan göra är att tänka på mig själv" haha, så snällt liksom?! :S
Aja, annars har jag vart med Ida idag och vi är rätt störda nu för tiden också, men en riktigt knäpp grej kom vi att tänka på idag, som faktsikt är på snudd till psykiskt störd är när vi typ i 9:an satt och drack te, som vi gjorde dagligen i flera timmar, så satt vi och pratade med två personer som inte fanns! Asså dom fanns, men inte i rummet med oss, kan tyvärr inte säga vilka dessa personer är eftersom de skulle bli aningen för pinsamt, men hur som helst så låtsades vi att dom var där med oss när vi drack te och så pratade vi med dom, och för dom, alltså ändrade våra röster och låtsades att vi var dom, och vi gick i 9:an!!! riktigt stört, men det var väl knappast någon nyhet, att vi är det...
Roligt var också när jag, Tobias och Ida var med varandra och vi började prata, jag och Ida sa först några ord som var lätta att förstå men ju längre in i samtalet vi kommer så låter de allt mer som bara massa konstiga ljud och ingen utom bara vi två fattar vad vi säger. Jag fattar inte ens hur vi själva kan förstå vad vi säger, men kanske är det för att mycket vi pratar om har vi redan sagt hundra gånger förut så vi vet redan vad det är vi tänker säga, så när vi först sagt de första två tre orden i meningen så börjar vi bara skratta hejdlöst mycket och får fram - för andra - helt oförstående ljud.
Vem vet? Nu är klockan mycket och jag ska strax sova, fast lär väl inte bli än på ett par timmar ändå.
Gonatt!
Jag och Ida läste lite i min gamla loggbok som jag förde i typ 4-5:an och det är så jävla kul att läsa sånt som jag skrev på den tiden, för jag var fan helt vrickad i skallen. haha! skriver så roliga saker :S älskar mig själv ju!
Men jag var iaf. en väldigt snäll och ödmjuk flicka, alltid bara "det är ganska högljudt i klassen, men det gör inget, jag är van, och dessutom är det mitt fel med, och det enda jag kan göra är att tänka på mig själv" haha, så snällt liksom?! :S
Aja, annars har jag vart med Ida idag och vi är rätt störda nu för tiden också, men en riktigt knäpp grej kom vi att tänka på idag, som faktsikt är på snudd till psykiskt störd är när vi typ i 9:an satt och drack te, som vi gjorde dagligen i flera timmar, så satt vi och pratade med två personer som inte fanns! Asså dom fanns, men inte i rummet med oss, kan tyvärr inte säga vilka dessa personer är eftersom de skulle bli aningen för pinsamt, men hur som helst så låtsades vi att dom var där med oss när vi drack te och så pratade vi med dom, och för dom, alltså ändrade våra röster och låtsades att vi var dom, och vi gick i 9:an!!! riktigt stört, men det var väl knappast någon nyhet, att vi är det...
Roligt var också när jag, Tobias och Ida var med varandra och vi började prata, jag och Ida sa först några ord som var lätta att förstå men ju längre in i samtalet vi kommer så låter de allt mer som bara massa konstiga ljud och ingen utom bara vi två fattar vad vi säger. Jag fattar inte ens hur vi själva kan förstå vad vi säger, men kanske är det för att mycket vi pratar om har vi redan sagt hundra gånger förut så vi vet redan vad det är vi tänker säga, så när vi först sagt de första två tre orden i meningen så börjar vi bara skratta hejdlöst mycket och får fram - för andra - helt oförstående ljud.
Vem vet? Nu är klockan mycket och jag ska strax sova, fast lär väl inte bli än på ett par timmar ändå.
Gonatt!
Kommentarer
Trackback
