Ovanligt vanlig.
Mina tankar går i berättarformat. Tänkte på det härom natten. Att allt jag tänker, tänker jag som om jag förklarade för mig själv eller någon annan. Eller som om jag skriver en bok, eller ett blogginlägg eller vad som helst. Dom går i berättarformat helt enkelt. Vet inte varför.
Önskar att det fanns en uppfinning som kunde föra tankar ner på papper. Eller in i en dator eller vad som helst. För glömmer lätt bort vad det var jag just tänkte.
Jag undrar vad det är jag tänker på alltid. Vet folk det? Eller glömmer alla bort sina funderingar? Det jag själv kan komma ihåg av vad jag tänker på dag ut och dag in, det är just det att jag tänker. Jag tänker på att jag tänker. Jag tänker på att jag undrar vad det är jag tänker på. Jag tänker på hur jag tänker. Men vad tänker jag på, när jag inte funderar kring mina egna tankar? Jag vet inte riktigt.
Tänk om jag håller på att skriva en bok i mitt egna huvud?
Undra om jag är schitzofren (stavning?) eller något, eftersom jag alltid måste förklara saker och ting för mig själv. Det känns som att jag får en tanke, snabbt som blixten. En uträkning, eller uppenbarelse. Sen måste jag, trots att jag själv precis fick tanken, förklara för mig själv, i mitt eget huvud, med mina egna tankar, förklara för mig själv vad det var jag nyss kom på. Känns wierd.
Jag undrar nu, är det såhär för alla?
En annan grej. Har nån jävla jobbig ångeskänsla i kroppen. Blir inte av med den. Önskar att jag kunde få en uträkning eller uppenbarelse i vad den känslan grundar sig i. För den börjar bli värre och jag orkar inte med den. Så snälla Evelina, kan du inte förklara för mig själv, i mitt eget huvud, med mina egna tankar, vad den jävla ångesten kommer ifrån? Så jag kan göra något åt den.
Denna bjuder jag på.
Önskar att det fanns en uppfinning som kunde föra tankar ner på papper. Eller in i en dator eller vad som helst. För glömmer lätt bort vad det var jag just tänkte.
Jag undrar vad det är jag tänker på alltid. Vet folk det? Eller glömmer alla bort sina funderingar? Det jag själv kan komma ihåg av vad jag tänker på dag ut och dag in, det är just det att jag tänker. Jag tänker på att jag tänker. Jag tänker på att jag undrar vad det är jag tänker på. Jag tänker på hur jag tänker. Men vad tänker jag på, när jag inte funderar kring mina egna tankar? Jag vet inte riktigt.
Tänk om jag håller på att skriva en bok i mitt egna huvud?
Undra om jag är schitzofren (stavning?) eller något, eftersom jag alltid måste förklara saker och ting för mig själv. Det känns som att jag får en tanke, snabbt som blixten. En uträkning, eller uppenbarelse. Sen måste jag, trots att jag själv precis fick tanken, förklara för mig själv, i mitt eget huvud, med mina egna tankar, förklara för mig själv vad det var jag nyss kom på. Känns wierd.
Jag undrar nu, är det såhär för alla?
En annan grej. Har nån jävla jobbig ångeskänsla i kroppen. Blir inte av med den. Önskar att jag kunde få en uträkning eller uppenbarelse i vad den känslan grundar sig i. För den börjar bli värre och jag orkar inte med den. Så snälla Evelina, kan du inte förklara för mig själv, i mitt eget huvud, med mina egna tankar, vad den jävla ångesten kommer ifrån? Så jag kan göra något åt den.
Denna bjuder jag på.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Lilla gumman. Blir ledsen när du inte mår bra. Nu ska du få ett råd av mej som INTE har att göra med att jag är din mamma utan mer är baserad på livserfarenhet o min ssk roll. ÄT ordentligt. SOV ordentligt. Ta MINST 1 vit månad. Känn efter i ditt hjärta om någonting i ditt liv är fel. Du vet var jag finns om du vill prata. Eller bara sova och käka lite :) Kram å puss
Postat av: Anonym
Lustigt. Det där med att spela in tankar tänktes av mig bara i förra veckan. Men jag skulle väl ha kunnat skriva ner dom? Men inte; under vissa stunder så känns tankeflödet så perfekt och fulländat så att vartenda agerande utanför tankeflödet förmodligen att rubbat perfektionen och därigenom omöjliggörs en rättvis återgivning på papper.
Ta'relugnt
Trackback
