kommentarer som fastnar

Vissa saker man fått höra i livet sätter sig djupare än andra. Oftast är det ju tyvärr de mindre snälla kommentarerna som är svårare att släppa och jag, som de flesta andra bär på en del sånna kommentarer.


I högstadiet fick jag ofta höra att jag hade en stor panna! Detta gjorde att jag under många år inte klarade av att ha allt hår bakåt kammat uppsatt i hästsvans. Jag fick också höra att jag hade ailenhänder då mina fingrar är långa och smala. Min stora panna och dessa händer resulterade i öknamnet Ailien.

Vart lite kul en gång då Tobbe sjunger för mig "I'm inlove with an ailien..." (ni vet vilken?) Jag blev inte glad ;)

Nu har jag kommit över dedär, då jag själv inte tycker att min panna är speciellt stor eller att mina fingrar är onaturligt långa. :)


En annan kommentar, som vart lite hårdare eftersom den kom från mina egna lärare fick jag höra från min barndomsvän Jennifer. Hennes moster(?) jobbade som vikarie i vår klass, och hade hört i lärarummet hur flera av mina lärare pratat om mig. De hade sagt att jag aldrig kommer kunna skaffa mig ett jobb, och om jag får ett kommer jag inte kunna sköta det. Att jag var ett hopplöst fall!! Varför vet jag inte, förstår inte än idag var det var som gjorde mig till ett hopplöst fall..

En av de värsta kommentarerna fick jag för bara några år sedan från en av mina dåvarande bästa vänner. Hon sa till mig att jag "inte riktigt är någon" att jag inte hade någon riktig personlighet. Att när jag är med folk så är jag mer som en blek kopia av den jag är med än en egen individ med egen karaktär.

Väldigt konstigt att säga något sånt till en vän kan man ju tycka, speciellt då hon gjorde det helt random, inte på grund av att vi var ovänner eller någonting utan som appropå ingenting.. Denna kommentarer funderar jag på då och då, varför hon sa så och om det är sant..

Haha! :) Jaja! Sånt är livet! Som sagt så får vi alla kommentarer som är mindre kul och svåra att släppa, och i slutändan är det bara man själv tycker och tänker om sig själv som betyder något.
 
Och ska jag vara ärlig så anser jag mig själv vara en snäll människa, som är jävligt rolig och när jag vill och har en bra dag kan jag tillomed vara rätt så snygg ;)
 

Kommentarer
Postat av: mamma

Så konstigt att läsa sånt här i din blogg, vi har aldrig talat om det... ja, bortsett fr sista kommentaren.
Du har en mkt stor och stark personlighet mitt hjärta. Du är snygg som attans. Fråga bara Rasmus hur trött han är på att höra det... och att du inte skulle kunna bli ngt?!
Jag blir så arg. Kanske tur att jag inte fick veta det då för jag hade vänt upp å ner på det där klassrummet.
Du kan bli PRECIS vad du vill, jag tror nog att jag känner dej bättre än både gamla lärare å gamla vänner.
Ses i övermorgon. Love U

2012-12-23 @ 16:06:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0