meneve

Både min mamma och min syster har skrivit inlägg om att min gammelmorfar gick bort för ett år sedan. Båda var honom riktigt nära. Behandlades som döttrar, trots att de var barnbarn och barnbarnsbarn.

Givetvis tycker jag det är sorgligt att han har gått bort. Men mest sympati har jag för gammelmormor, som blev lämnad kvar. Efter en evighet tillsammans med denna mannen. Det måste vara tungt.


Men en grej som både min mamma och syster skriver om är hur morfar (jag har alltid kallat honom så, trots att han var min gammelmorfar) favoriserade. Utan att skämmas eller försöka dölja så favoriserade han min storasyster framför oss andra tre syskon. Jag kommer ihåg det väl och tydligt och det var något jag störde mig på mycket som barn. Och än idag kan jag inte riktigt förstå hur en vuxen människa kan särbehandla sina egna på ett sånt öppet vis.

Han var dock inte ensam i släkten med att ha sin favorit.

Jag minns en gång när jag var yngre och skrev dagbok. Hur ledsen jag var efter att gammelmormor och gammelmorfar tagit med sig Emelie hem till Göteborg för en mysig helg. Jag visste vad som hände för Emelie hade berättat. Hon fick god mat, massor av godis och så gjorde de utflykter. Jag var så ledsen och beslöt mig för att skriva, ett vad jag kom att upptäcka senare riktigt töntigt dagboksinlägg.

Så töntigt att när jag läste det några år senare, var jag tvungen att riva ut de ur boken, och riva det i smulor.

Jag vet att jag kan spela lite martyr ibland. Och det gjorde jag väl i detta inlägg. Men ändå var inlägget enbart till för mig själv, och någon liten sanning måste där legat i det. Om så bara min egen sanning.

I inlägget stod, förutom om hur Emelie blev favoriserad "för att hon är äldst" även om hur min mormor, min riktiga mormor alltså, mammas mamma, favoriserade Petronella "för att hon är yngst" Detta var också sant, jag minns t.ex. hur mormor alltid hade med sig presenter, bara till Nella. Och även om hon hälsade på för att jag hade fyllt år så kunde man höra "Jag hade inga pengar just nu till en present, du får den senare" Men ändå fick Nella en present! Ur ett barns ögon är detta förståss väldigt irriterande..

Mer martyr aktig och överdriven blev jag väl i inlägget då jag skrev att morfar favoriserade min lillebror "för att han var kille" detta är inte riktigt sant, och jag ville väl bara få saken att se ännu värre ut än vad det var. Det var under en period då min lillebror åkte dit till dem ibland, i Allingsås. Det hände ett fåtal gånger, men jag tror inte att jag inte hade vart välkommen om jag velat följa med..


Men jag kommer ihåg att jag ofta kände mig lite grå och o-speciell. Jag var varken äldst, yngst eller kille. Jag var bara en av alla tjejer, en i skalan, en i mängden..


Hur som helst, nu ska jag inte spela martyr igen ;) Men jag kan ju säga att den släkting som särbehandlar mina framtida barn, den kan glömma vidare relation. Dock vet jag att min mamma och pappa aldrig skulle göra det :) Deras hjärtan är stora nog att rymma hur många barnbarn som helst på första plats!